Super Farmor

Jungfru Marie bebådelsedag,^[1] Annuntiatio Mariæ, tidigare även Herrens bebådelse, Vårfrudagen, Frue dag, är en årlig kristen högtid som firas nio månader före jul i syfte att högtidlighålla att jungfru Maria genom ärkeängeln Gabriel fick veta att hon var havande med Jesus.

Jungfru Marie bebådelsedag firas 25 mars i katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, med vissa undantag beroende på när påsken inträffar. I Svenska kyrkan firas dagen på den söndag som infaller 22–28 mars, och temat är "Guds mäktiga verk".^[2]

Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är i Sverige en allmän helgdag och infaller fredagen närmast förepåskdagen.

Firandet av långfredagen började i Jerusalem under 300-talet på initiativ av biskop Kyrillos av Jerusalem. I Norden blev långfredagen helgdag på 1600-talet.

Palmsöndagen är söndagen före påsk, som i kyrkoåret inleder stilla veckan. Palmsöndagen är ägnad minnet av Jesu intåg i Jerusalem, då han red på en åsna in till Jerusalem och hyllades av folket. Åsnan lät han hämta i Betfage på sin väg från Betania.

Inom Romersk-katolska kyrkan, men även på andra håll och även inom Svenska kyrkan, företas palmsöndagsprocession, då de troende vandrar med palmkvistar i händerna. Innan processionen uttalar prästen en välsignelse och stänker vigvatten på kvistarna och processionen med hjälp av en aspergil. I Svenska kyrkan är den liturgiska färgen violett, och på altaret står sälgkvistar och två tända ljus. Temat är "Vägen till korset". ^[1]

Söndagen åminner om Jesu intåg i Jerusalem då folket hälsade honom med palmkvistar i händerna. Episoden återberättas i Bibeln i Markusevangeliet 11:1-11, Matteusevangeliet21:1-11, Lukasevangeliet 19:28-44, Johannesevangeliet 12:12-19. Intåget finns också i predikotexten för första advent. Jesu intåg i Jerusalem inträffade veckan innan hans död och återuppståndelse, och räknas därför som inledningen till stilla veckan. Evangelierna berättar att Jesus red in i Jerusalem på en åsna, vilket av kristna betraktas som ett profetiskt tecken eftersom detta anspelar på en judisk tradition om Messias som bygger på profetian i Sakarja 9:9, "Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle".^[2] Evangelierna berättar att när Jesus så red in på åsnan i Jerusalem, hälsade folket honom med tillropet "Hosianna, Davids son, välsignad vare han som kommer i Herrens namn", samt lade ner sina mantlar, kvistar och löv på marken framför åsnans fötter. Innan intåget hade Jesus med lärjungarna varit i Betania hos Lasaros, som Jesus väckt från de döda, och Maria hade smort hans fötter med olja.

Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Den internationella kvinnodagen instiftades 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetkin. Varje år i varje land skulle man på samma dag fira en kvinnodag under parollen: Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism.

Vid Förenta nationernas första internationella kvinnokonferens i Mexiko 1975 togs initiativ till att införa en gemensam kvinnodag. FN:s generalförsamling beslutade sedan om detta i en resolution 1977. Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. I och med FN:s ”erkännande” kan man säga att den internationella kvinnodagen ändrades från att ha varit en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag, men hur man firar den varierar mycket mellan olika länder.

På flera håll har den mist sin politiska innebörd och istället blivit en dag då män uppmärksammar eller uttrycker sin kärlek till kvinnan, i samma anda som mors dag eller alla hjärtans dag. I andra länder har dagen kvar sin politiska prägel då man fokuserar på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället.

Midfastosöndagen kallas fjärde söndagen i fastan till följd av sin plats i mitten av fastetiden. I katolska länder kallas dagen "Glädjesöndagen" eller "Rosensöndagen" (Dominica de rosa). I katolska kyrkan byts denna dag därför den violetta mässhaken ut mot en rosa.^[1] Rosa mässhake förekommer också i vissa högkyrkliga församlingar i Sverige.^[2][3]Det finns också en syftning till våren och det som är vackert under den här tiden.

Svenska kyrkan firar söndagen under rubriken "Livets bröd"^[4] med fokus på nattvarden. På fjärde söndagen läses evangeliet om Den blindfödde, om Människosonens upphöjelse på korset och om den förlorade sonen. De gammaltestamentliga läsningarna denna söndag handlar om det utlovade landet – en antydan om himlens salighet.

Ett skottår är ett år med fler dagar än normalt. I den julianska och gregorianska kalendern förlängs året med en skottdag, som (numera) läggs till i slutet av februari. I lunisolarkalendrar som judiska, babyloniska och den gamla romerska kalendern innebär skottår att året har en extra månad – skottmånad.

Skottår är ett sätt att hålla kalenderåret i takt med det astronomiska året.^[1] Eftersom det tropiska året (årstidsåret) är cirka 365,24219 dagar långt går det inte att ständigt använda 365 dagar i kalendern.^[2] Inom loppet av 100 år skulle årstider, datum för solstånd och dagjämningar med mera då nämligen förskjutas mer än 24 dagar i kalendern. Genom att (med vissa undantag, se nedan) vart fjärde år öka årets längd med en dag kan kalendern hållas någorlunda i fas med årstiderna. Ordet skott betyder^[3] ’något som skjutits in’.