Jobbar helg


                   
      

Har nog lite ångest, och ett brustet hjärta.
Jag tycker inte det är något kul längre.
Har tappat gnistan på livet.
Fast än jag har fått ett underbart litet barnbarn
orkar jag inte liksom ända fram.
Det tar stopp på ett märkligt sätt.
Hur jag är försöker släpper inte
den mörka handen taget om mig.
Varför??


Fredag 18 maj


Familjen
Tur att man har den


I dag jobbade jag med en sjuk Marie Karlsson, allt gick som en klocka.
Vi var klara tidigt och det kändes så skönt.
Sen var det omläggningar, fans inge material och man fick hämta allt.
Jag hade lite tid att börja med granskningen.
Hann inte så mycket som jag ville.

Jag slutade kl. 17.00 och gubben hämtade mig.
Vi åkte och handla fredags mys och hyrde film.

Har legat med sen drag i vaderna hela natten.
Inte ett dugg skönt.


Lördag 19 maj

Att jag har ett jobb


Då har en ny dag börjat och lite nyfiken
på vad den kan ge är jag.
Har en smula ont i höger vad efter
nattens värk.

Har precis tittat på en film som heter
John Carter.
Den var bra tyckte jag.

Ska jobba ett kvälls pass i dag.
börjar 13.00.
Och slutar 20.00

På jobbet flöt det så bra.
Jag jobba med bra tjejer, Susanne P fick vara hos mig
det var kul tycker jag.
Louise och Annika var också där.
Så vi var ett bra gäng.

Kom hem en smula sliten, då kommer alla funderingar.
Varför vart det så, vad hände, jag var inte riktigt där.
Alla frågor runt min mammas bortgång släpper inte taget.
Jag har ständigt ont i magen och mår så illa.
Tungt i bröstet och gråten i halsen.
Varför?

Jag visste ju att hon snart skulle gå, pappa har
varit här flera gånger och skulle hämtat henne.
Det är inget konstigt med det, varför gör det så djävla åt då?





Detta citat kommer från min mamma till mig istället.
Jag saknar min lilla mamma så djävla mycket.



Min mamma sommaren 2011




Söndag 20 maj



Mina barn
Dom är mitt guld.


Upp med tuppen, fixa och dona.
Jobbet väntar, 7.30 - 17.00

En händelserik dag på jobbet, men vi styrde det i land.
Alla saker gjorda och inget glömt.

Efter jobbet var det en tur till affären, handla lite prylar som saknas.
Hem med de, upp till Millan på middag.
Det är kul att äta middag och titta på fil. Hela middagen tar ju då
1 timme att få i sig. hahaha.

Hem för att träffa lilla snoddas som var kvar.
Hon är så söt gosig plutt.




Hon är trygg i Robins famn



Som ett liten gryn är hon,
här i Sagas famn.


Måndagen den21 Maj

Robin
för att han
kämpar i skolan.



Vilken dag detta är då.
Har lite semester, har lite att stå i.
Ska fixa så jag kan prata med en kurator
eller en smart människa.
Ska betala räkningar till mamma,
prata med bo upptecknare.
Sända in papper till fodrings ägare för mammas räkning.
Ska se när urn- sättningen ska äga rum.
Ska försöka ta hand om mig vilket alltid kommer i sista hand.




Känner just nu just i dag att allt är så djävla svårt.



Kära mamma, du har lämnat mig så hastigt att jag förlora markfästet
och kan inte komma upp från mitt svarta hål. Jag känner att jag skulle
vilja skrika och slåss men det hjälper föga. Jag vet att du fick fara
iväg i en skön hammock och hade inge ont eller ångest.
Det var nog det bästa av allt.
Jag vart bara chockad och känner att detta var inte vad jag hade planerat.
Men vem säger att jag skulle kunna planera din resa?
Den bestämmer du ju själv när det var dags.
Jag lever nu kvar utan föräldrar vilket man bör kanske när man är så gammal som jag.
Jag är lite egoistisk i detta läge och känner mig väldigt övergiven.
Tur att jag har mina barn dom ger mig lite tröst i denna situationen.
Men tomrummet efter dig är så stort, jag har fyllt det med att jobba mer,
att vara med barnbarnen, och vara upptagen för att slippa tänka.
Men det vart inte ens halvfyllt.



Jag trodde tårarna hade upphört men ack vad jag misstog mig.
Jag har massor med tårar att fälla ut, jag känner att det bara blir
tyngre och tyngre att vara ledsen så nu ska det väl ta slut någon gång




Har i all fall fått ett gott lunch sällskap.
Jag Träffa Ingela och hennes barnbarn Melvin.
Det var så kul.



På eftermiddagen var det möte i Robins skola,
jag är så less på detta. Varför ska det vara ett sådant
ståhej runt ungar.
Det är ju klart när man kommer till 9:an är man
skit less på skolan. Då ska man planera för 3 år till,
Man har många prov som är viktiga.
Man skall göra massa läxor hit och dit för att få betyg.
Sen blir det tumult om man bara skiter i det.
Ja det är ju såp. Skolan ska göras och man har skolplikt.
Nu är det snart över gubben och du kan göra det du vill,
kan vara roligare att plugga med det man vill bli.
Man har ju då lite valt ämnen själv då.
Du är smart så detta grejar du.
Kramar på vägen gubben.



Slut i rutan







Hakuna Matata, Det är ord som är bra.

//superfarmor






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0