Super Farmor

 

Hej där 

 Ja du lite piggare är man, men det är ju inte

som man kan slå klackarna i taket.

Hoppas på att detta går över nu i helgen så jag kan

få jobba på måndag och försöka hitta mitt jag igen.

Ja det är ju så att jag har legat i sängen väldigt mycket

nu de senaste dagarna så jag vakna vid 03,30 i dag.

Ville INTE gå upp, så jag låg och vände mig hit och dit

tills klockan 05.45 då gav jag liksom upp.

 

Duscha och intag av frukosten.

Sen börja huset vakna och barn skall

till skolan och gubben till jobbet.

 

 

Dagen är inte så påtaglig då jag försöker att vila så mycket det går.

Det börjar bli as tråkigt och jag känner väl att det snart får vara bra.

Har liksom ingen lust med detta så att säga.

 

Har ju börjat på ett rehabiliterings program,

Det kommer att vara intressant att gå på.

En ny slags upphämtning av läkare och

psykologer när man har "stress" relaterad sjukdom.

Jag återkommer med mer info när jag vet mer vad det handlkar om.

 

 

Jag spela lite kort och försökte hålla mig vaken.

Men det var svårt.

Jag somna tidigt och kände att det var så skönt.

Men min mobil ringer sent på kvällen med en upprörd

svärdotter. Det har tydligen varit ett stå hej av stora mått i dag.

 

 

 

Historia:

Lilla Lukas har för tre veckor sen börjat ha lite väl mycket med separations ångest.

Han tycker det är svårt att lämna mamman. Väldigt vanligt för barn som är mindre

och i ett separerat förhållande. Det är en viss procent som drabbas av detta.

(I detta fall är det nog på spätt av mamman också, för denna lilla kille älskar sin pappa

när han får det själv).

 

Dagens händelse:

Han träffar styvmamman på dagis och hon frågar vill du komma hem till oss i dag?

Nej svararar Lukas, jag sa det till mamma. Nea har messat och  meddelat överallt.

Jag har ringt och vi får inga svar. Lukas måste nu följa med hem fast han inte ville.

Det blev väldigt jobbig situation hemma i Salem.

 

I detta läge handlar det inte om vad vuxna vill utan vad barnen vill.

Man skall aldrig tvinga ett barn med problem att göra så här.

Det blir bara dåligt för ena partnern som skall försöka få

barnet att vara där. Det ÄR hjärtekrossande.

 

Det slutar med att mamman stänger av sin lur så sonen inte kan nå henne.

Han blir galen av sorg och känner sig så överkörd.

Och mamman har hittat en fin sak att skriva ut på FB hur värdelös och dum pappan 

är som tvingar henna att ändra sina planer på lediga helger.

Ja har man barn så har man OCH har man ensam vårdnad så har man.

Hon skall inte planera in saker hur som helst när hon vet att sonen är som han är.

Vilken riks kossa!! 

 

 Nu skall jag försöka sova med krossat hjärta.