Helt blankt ny start :)
SUPER FARMORS BLOGG
V. 23.
170605
Bo
GRATTIS
Annandag Pingst
Världsmiljödagen
Danska grundlags dagen
DAGENS CITAT
VÄLKOMMEN TiLL MIN DAG
I natt har jag somnat in ordentligt vid två :)
bara det är ju bra :) Vakna upp 05.13 för
att vara exakt, putta på gubben och
lyckas somna om igen.
Sen han klockan fram till 06.45 innan jag vakna upp igen.
då är det lika bra att ta sig i kragen och komma upp.
Så det är ju också lite bra tid för långverkande
medicin oxycontin, Alvedon och mina
hjärtmediciner :)
Jag övergår till att fixa frukost och det
är så mumsigt. Tittar lite i Aftonbladet och
blir bara ledsen. Nyhets depression kan man kalla det.
Men jag får i mig frukosten i lugn mak så jag verkligen kan
slippa magsmärtor.
En förmiddag med lite regn så det är ju bra för naturen att
det kommer ner lite regn och mer blommor kan slå ut.
Just efter regn kommer ett hav med nya blommor
att slå ut. Har man en trädgård är det så kul att
se skillnaden.
Jag satt och undra hur många syskon skiljer sig åt.
Mina barn är ju väldigt olika, men det finns en tråd som
går igenom dom alla. Man kan lätt se att dom är syskon.
Men detta handlar inte om mina barns relation nä det gäller
mina syskons relation.
Jag har en äldre bror som alltid står närmast mitt hjärta.
jag har även en äldre syster och en yngre syster.
Men just för mina systrar är det så lätt att
gnälla på andra. För de gör inget fel.
Men ta bara detta om att hålla mammas och pappas gravar fina.
Jag fick massa skit av min storasyrra att hon inte har något
minne efter mamma. Men vänta....Hon bodde i Tumba
sakerna fans i Tumba, Det var bara att komma
hit. Ta det man var intresserad av.
Sen när det kom till betalning för skötsel av graven....
Det är så skrattretande. Helt plötsligt finns inte en enda
slant att hjälpa till med blommor eller krans på graven. Men det
skall gnällas att man inte får något som minne....
Hur tänker man här?
Det har gått fem år och ingen av mina syskon har
hjälpt till att betala, eller varit där och fixa lite. inte en enda
av dom Varför??? Kan det vara så svårt att skicka ner blommor
från Sundsvall Carina? Eller Anki son skall bo runt Uppsala, är det
svårt att hedra sin mamma. Lite besviken på min bror är jag också, va fan
mamma kämpa som en gris, hon har hur taskiga nerver som helst.
Mist en 9 månaders bäbis på grund av läkarslarv.
En man som tyckte att hans jobb var mer värt än hennes,
älskar min pappa i alla fall. En dotter som rymde och bettäde
sig som ett rövhål. jag som kom för tidigt på grund av all stress.
Hon trodde jag skulle kasta in handduken. Men nej mamma jag är stark.
Hon fick en flicka med hjärtfel...hon fick ett psykutbrott.
Jag har inge minne av det som tur är. Men även när läkarna gav
mamma två alternativ visste hon att det var bara ett av dom som var
lämpligt. Pappa jobbar i Stockholm och här fans det pengar punkt slut.
Min lillasyster hamna hos en familj i Småland. Man kunde
inte operera små bäbishjärtan på 60-talet. Hon skulle
bo så mycket ute på landet för hjärtats påfrestning
inte skulle bli så hårt. Mamma mådde dåligt i
många år av detta, jag är mamma själv jag
skulle dö om jag var tvungen att lämna
ett av mina barn.
Socialtjänsten har blivit en smula bättre i dag men inte så mycket.
Men till slut efter massa problem nere i Småland kommer min
lillasyster hem igen nio år var hon då, (tror hon var
tre när hon flyttades till Småland), det skulle
bli hjärtopration och mamma blev åter igen
slut som människa.
Nu är även jag äldre så jag kan stötta min mamma bättre.
Det var mycket problem som uppdagade sig runt min
lillasyster. Hon trivdes inte i Stockholm, hon ville
bo på landet. Min pappa tar då och köper en
taxirörelse i Västergötland.
Fan det är inte sant jag tycker att detta är sjukt men vad har
jag en 12 åring att komma med, helvete det var bara att flytta med.
Jag fick inte ens bo hos min bror, nu var det jag som skulle dö. Asså
landet, jag men vad skall jag göra hör?
Skit i det det blev inte bättre för min lillasyster heller.
Mamma kämpa på men till slut sprack det hon greja det inte.
Hon fick åter igen hjälp av socialen. Då skulle vår sönderslitna
familj börja läka sår och gå framåt. Eller hur.... Min storasyster börja
strula. Får jag inte detta så.....Mamma återigen slits hon sönder.
De åren som kom blev rent galet för mamma och pappa.
En av syskonen kunde styra hur som med deras känslor som föräldrar.
Jag mins en vecka som jag hade kommit ner för att bo med pappa.
Mamma och storasyrran skulle på resa till Ryssland.
Jag blev galen och fick ett utbrott, massa tårar och min
pappa kom till sanningen med dunder och brak.
Han visste inte att jag kände så och att
det var så illa.
Men inget gjorde, pappa jobba ännu mer och sov för tok för lite.
Han drabbades av Alzheimers som vi inte upptäckte förens
han var 70 år. Mamma blev ledsen men efter hans
bortgång tvinga jag henne att flytta upp till
Tumba. Föräldrarnas hus och tomt köptes
av banken för hutlöst pris. Men min
mamma visste inte att marken
var mer värd.
Hon bodde uppe hos mig länge, en kort per gjord
bodde hon hos min store syrra. Herre gud
vilket stök det blev där, min syrras fru är
ju helt koko i skallen och sa saker till
min mamma som man inte gör.
Min gubbe bestämde sig för att vi skall nu
hämta hem mamma igen, hon kan bo hos oss.
Det blev lite lättare för utom hennes ekonomi. Hur fan
kom det sig att min mamma aldrig har pengar kvar till sig själv.
Hon betalar ingen hyra eller mat, det stor vi för. hon kunde ju inte
ha massa lån, hon behöver inte det...eller vänta nu. Hon har tagit lån
på sig till min syster, men snälla.
Hur tänker du nu mamma lilla.
Hon berätta aldrig detta för mig och nej
men när mamma blev dålig och bodde på
hemmet var det jag som fixa hennes ekonomi.
Då kunde hon inte skicka pengar till syrran.
Tyvärr blev det alldeles för kort tid på hemmet,fyra månader.
Nu är hon med sin son och min pappa, hon har det bra
och det är jag som sköter gravar och allt med detta
som man gör.
Vilket utlägg men det känns vissa dagar så förbannat galet fel.
Jag är en människa som alltid ställer upp för min familj.
Sliter ut mig och jobbar järnet med barn och andra
behöver inte ta ansvar inte ens fundera på vad
deras ungar gör. Så sjukt det är.
Nä men ge PH allt jobbig hon löser de säkert.
Sen får man ingen uppskattning heller
efter allt man gör. Nä jag vet
inte vad som är rätt i detta
läge. En liten del säger.
Ta upp kontakten, du är bättre en dom,
den andra säger helt enkelt nä skit i det.
Visar man ingen uppskattning behöver du
inte slita ut dig för att sen bli trampad på igen.
Så är det jag kanske skall lyssna på hjärtat denna gång.
Nu är det lunch hurra det kommer som en bra avlösning.
Lite kyckling och lite ris det går så bra, inga konstigheter.
Jag lägger mig på soffan för att titta på tv, ha ha pang
här sover ja så gott.
Blir väckt av Camilla som jag gärna hade vilja träffa.
Men jag knallar själv ner till centrum. Här skall
jag kolla lite på presenter Ashani student
present. Johanna och Amanda
skall också få present.
Apoteket nästa, lite OxyContin för morgon och
kväll. Nu skall jag hem promenera lugnt och sansat.
Det tar lite så där 30 minuter och det var kämpigt i
uppförsbackarna. Till slut är jag hemma och dör lite lätt
på soffan igen.
Juhani kommer tillsammans mes Ashani,
dom får fixa middagen i dag. Inte så populärt kan jag se
men det är bara att göra. Jag mår inte så bra och är trött Hugo
så nu blir det soffhäng resten av kvällen
Tack för i dag kram till världen.
på återseende.
HAKUNA MATATA ,
Det är ord som är bra
Kommentarer
Trackback
