Åker land och rike

 
 
SUPERFARMOR BLOGG
MITT BOLLPLANK
 
  
Hej,
Välkommen till min dag Det är onsdag den 200617
och det är Torborg & Torvald som har namnsdag.
 
Tidig morgon då min son börjar klockan 06.00 Ja det är även en snäll mamma i dag. Så upp 05.00 och köra han. Men det är också så att jag skall ju till NKS med Linus i dag, vi skall ha det bra och vi skall klara denna dag också. Men jag skall starta på ruta ett. Frukost.
 
Då kan vi åka killen fått i mig halva frukosten, så det känns okej. Det har regnat i natt och det är lite duggregn fortfarande. Jag hoppas att det är övergåeende så solen tittar fram på eftermiddagen. Så då är jag klar för färd med sonen. Mot jobb och slit.
 
Hemma igen för det två av frukost, te och en smörgås. Det är skönt att inte behöva vara så fast med saker, man kan vara flexibel. Så då skall det vara läkartid med Linus. Vi startar på den bästa sidan, man kan ha glädja med besöken. 
 
 
Linus får nya stöd till benet och han blir avnjuten för en nytt stöd till handen. Det är tufft och det är jobbigt, men det går ju galant. Vi skall nu också ta en välbehövlig lunch. Det tar vi med oss till  NKS. Vi intar den i lugn och ro. Dock blir han störd. Nål skall sättas och det blir en röntgen.
 
 
Sen skall jag och Linus ha en liten stund för oss själva, det blir ju lite så där mysigt på bästa sätt. Dock kan det vara jobbigt på ett sjukhus. Men jag grejar detta helt klart. Vi skall ha så mycket tid det bara går med varann. Det är ju viktiga bitar. Jag kan känna att tid är något vi inte har.
 
Efter denna långa och besvärliga dag så är det bara att andas och njuta av en kväll så vi kan bearbeta dagens händelser. Det är massor att ta in och det är massor som händer. Jag är totalt tömd på all mina känslor det finns liksom inge utrymme för det jag vill skall vara där.
 
Jag lämnar min dotter för denna dag. Hon skall lägga Linus och hon skall just bara få en liten stund med sin son. Fan vad detta är tufft. En klocka som tickar och jag kan inte göra ett skit. Inte ett endaste dugg. Känslor bara bubblar i hela hans kropp och jag kan bara hålla om han och tala om att han är finaste på jorden.
 
Väl hemma så är det tyst och lite tomt, men vad är min son? Ja ha ja han ligger och sover, det är okej då jag inte har varit här. Han har ätit och det är sådant som glädjer mig. Han är ju helt okej att fixa allt själv. Trist kanske men det fungerar.
 
Lägger mig och tar ett snack med Pia. Då kan man somna lite Kan vara skönt.
 
 
 
God natt Tack för i dag. 
 
 
  HAKUNA MATATA  
Det är ord som är bra
SUPER GRANNY 
Bilder tagna från Google

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0