Super Farmor

 

Jag skall börja min dag med att ta frukost ock kurera min kropp från en djup sömn som knockade mig i går på två röda. Jag har väl aldrig somnat så fort som i går. Jag tror att det är helt makalöst vilken vändning det blev. Jag lade mig visserligen inte förens 00,30 och det är ju en sen tid för mig som i vanligt vis är trött 21,30. Men det är då morgon  nu och jag är i full färd att inta min frukost och även ha lite andnings yoga innan. Mjuk musik och allt är fridfullt. 

 

Har funderat lite med min blogg här. Det är ett bollplank som jag inte får använda som jag vill, eller skriva vad jag känner. Det är ju helt galet att det är så. Men jag har beslutat att det kanske är bättre att lägga ner den och använda papper och penna i ställen. För då slipper jag allt det som kommer in till mig, sådant skit som jag absolut inte tänker publicera.

 

Det är inte det som är meningen med min blogg. Jag kan ske kommer att dra mitt skit här och nu för att sen lämna det för gott. Jag har funderat i några dagar och det är ju det som nu är det jag funderar på. Kan kännas trist för mig och det kan vara en jobbig sitts för jag vet att skriva är ett bra sätt att få ut allt i ditt system, all sorg, aggression, ledsamhet, saknad och ren ilska.

 

Det är ju inte alls bra att ha detta tryck i huvud, kropp och själ. Allt måste komma ut och man skall som jag skrev på mindfulness i dag, ge känslan ett ansikte. Det är då man kan lägga den åt sidan och fortsätta i rätt riktning. Man skall göra klart, stänga säcken och elda upp den. Det är en bra väg att köra, man skall hitta harmoni det inre lugnet som finns i oss alla. Åtminstone om du låter det komma fram. Man mår bättre helt enkelt.

 

Jag har studerat massa saker i mitt liv och jag vet att jag mådde bäst en perjord då jag studera Native Indians  livsstil. Deras sätt att se på saker och hur man behandlar medmänniskor. Dessa vägar är för mig viktig i dag också, den har bara kommit lite ur kurs, lite ut balans. Att få den tillbaka är stort för mig. Även då kommer ju lite naturliga saker in i bilden som det jag kallar hokus pokus.

 

Jag har blivit kallat för häxa med väldigt negativt uttalande och massa anat också. Jag tycker det är väldigt opassande, ja jag tar ordet häxa det kan jag ta (det finns väldigt många bra häxor också) Men elakheter och annat skit det är inget för mig. Jag har några i min familj som hela tiden säger att jag skall skita i det och bara gå vidare, vilket är det rätta. Men ibland blir jag så ledsen och arg när jag läser om att kasta mitt barnbarn och dotter i soporna.

 

Det är visserligen en sak som personen i fråga har bestämt själv. Men att sen säga att jag har förbjudit hen att träffa Linus, det är så fel. Det har hen bestämt själv. Man bör minnas det man säger eller skriver så allt kommer på plats. Jag tror att det är nyckeln till lösningen på detta problem. Det är lätt att skylla på andra när man inte vågar se sitt egna problem.

 

Jag har varit en allt för tålmodig och öppenhjärtad person som alltid har försökt hjälpa mina närmst till en bra start eller andra svårigheter. Har alltid hjälpt barn som behöver stöd och en plats att bo på. Ibland får man betala massa för det med sorg och hat. Men jag hade en dröm med min man att kunna öppna ett stort hus med massa barn som behöver vägledning och tröst. Många barn och ungar har passerat revyn via mitt hem.

 

Många har det bra i dag och vissa lever på ilska. Men det är avslutat kapitel för nu är det jag och min man i vårt hus, bara vi. Det är en ny situation för mig men jag gillar det. Jag har också många fina barnbarn som är mitt hjärtas stora kärlek. Jag är en mormor/farmor och det är så mysigt. I början eller starten av denna blogg var jag bara superfarmor, men nu är jag ju också mormor och bonus mormor. Det är också viktigt till två fina ungdomar.

 

Det som är viktigt för mig är inte viktigt för dig, alla har det dom själv vill ha. Jag skulle aldrig säga att man inte får och så. Man skall göra det som är gott till sitt hjärta och själ. Att säga saker som inte är sanna eller att det inte alls är på ett vist sätt är ingen höjdare för någon. Jag tror att det är skadligt för själen att göra sådana saker. Man skall allt se att de man gör är bra för sig själv, ja, men man skall inte skada någon för att nå dit.

 

Att få en chans att få ett bra liv går inte ut på att vara du, elak eller ljuga för att vinna poäng. Jag vet att livet är tufft och slitsamt av många själ. Jag vet att när man förlorar sina föräldrar eller ett barn är det som att slita ut hjärtat och få det trampat på. Att bara se det onda i det hela är självklart ett tag, sorg måste bearbetas väldigt noga, man skall prata om det och man skall ha hjälp att komma för bi det djupa diket. Man kommer alltid att känna sorg, det är självklart. Det blir man inte av med.

 

Min pappa gick bort för så där 21 år sen, det var en smäll som hette duga. Han hade Alzheimers och det är en jobbig sjukdom. Men det finns en i dag inte något botemedel. Broms medicin finns nu det är sant. Min mamma dog för 9 år sen, det är också ett slarv från vården som gjorde mig så arg. Efter som jag är undersköterska och vet hur noga det är att ge äldre så mycket bra vård och omsorg var det svårt att accseptera enes bortgång.

 

Att sen även mista en tjej som varit så mycket med mig och min familj var ett stort slag i hjärtat. Det finns många frågetecken om kring hennes bortgång, men den är rena rama tragedin. Så ofattbart, så hysteriskt sorligt. Jag lider varje dag av hens förlust. Bara åtta månader sen gick mitt barnbarn bort, han hade cancer, de där ordet man hatar  att se och säga. Det är också obotlig cancer och det är då så även om man lägger ner en förmögenhet och lite till för att komma typ till Mexico.

 

Det hjälper inte, barnet plågas och får ett helvetes år extra till vems glädje? Inte hans i alla fall. Denna sortens cancer leder fortfarande bar till döden. Forskare jobbar hårt med den och dom kanske kan lösa detta om fem tio år. Det finns några få cancer sorter som är obotlig, vi lever i 2021 och vi har en muterad cell som bildar cancer som är obotlig. Hur trist är inte det? Jag har andra nära som också lämnat jorden (för kanske ett bättre liv).

 

Det som är viktigt är att bara jag vet vad jag känner, hur ledsen jag är, hur svårt det är för mig. Det är absolut ingen annan som kan tala om för mig hur jag skall göra/känna eller på något annat sätt kunna säga till mig "nej du har inga rättigheter" osv.. jo det har jag, det är min sorg min rättighet och jag jobbar med den som jag vill. Nu skall jag då inte plåga dig mer med detta då jag skall lägga ner denna sida.

 

Det blir bra för mig och jag kan lika gärna bara skriva i min bok hur det känns och går för mig. Men i detta sista inlägg tänkte jag ta upp saker som inte jag har gjort och det kom mer kännas så fruktansvärt bra för mig. Jag har en hel dag på mig att tänka ut vad jag skall göra eller skriva. En hel dag att lägga ner på denna sida. Det är en sak jag känner att jag skall göra.

 

Ja jag skall fylla mitt hjärta med kärlek till min familj, barnen och barnbarnen, min man och mina fina vänner. Det är påsk och man kan visa lite empati och kärlek. Så det är bara att göra så man känner frid i sitt hjärta. Jag skall också ner till Brinken på lunch. Det blev en hel del kvar sen i går så lunch blir bra. Bee är inte på humör i dag så jag åker med min gubbe. Lite te och snack om olika saker, däckbyte på Bee, koll på bromsar, det är lite att pyssla med. Men det är jobbigt för mig som är lite trasig här och där. 

 

Ari och Thomas åker i väg för att ta en titt på Bee. Det är ju så att batterit är urladdat, det var mindre kul, måste fixa en grej till bromsen också. Hur svårt kan det vara att med att ha en pigg och frisk bil. Ja det fixar sig för Bee är envis han också. Ja då skall vi äta det skall bli gott. Vi tittar lite på Chicago fire, serien som just nu toppas listan på bra serier. Det är visserligen bara jag och Camilla som tittar men det är också okej.

 

Lite fika efter maten och lite soffhäng. Jag tycker att det känns bra, tänker lite på de jag skrev här i morse. Det lutar mot att jag skall avsluta denna blogg. Väldigt trist men det är tydligen det jag behöver göra för att få frid. Det är så det får bli, när det händer är inte bestämt men jag skall väl känna på tanken en två dagar. Typ nästa vecka i alla fall.

 

 

Det blir nog super duper till slut. Det är ju så att jag skall kolla in ett program på fyran klockan åtta så nu skall jag fixa lite bra mys så jag kan sätta mig till rätta och njuta av en bra kväll. Hoppas du har en bra kväll och att det är så du vill ha det.

 

Tack för i dag och dröm sött, god natt.