Super Farmor

 

Det är torsdag den 2100324

och det är  Maria bebådelsedagen.

 

Grattis min kära bror.

 

Voffeldagen

  

 

Jag har sagt hej svejs till gubben och har njutit av min frukost för att få med energi till min dag som nu ligger framför mig. Jag tror att det kommer att bli en liten stressad dag. Jag har en smula mycket i eftermiddag att ta tag i. Du vet samtal, träning och annat samtal som är viktig. Sen måste jag hinna ta en kopp te och njuta av dagen och kolla serier och...och .... och. 

 

Men va? nej nej det där är inte alls bra, jag tar en sak i taget och planerar upp det snyggt och smidigt. Jag kan nog planera min dag till den bästa dagen just nu, Det är faktiskt så att solen just nu kom fram och lyser på mig, en skön vår känsla med kärlek och lycka kommer i mot mig. Även fast jag är i svår sorg har jag en fin glädje att sprida. Jag kan se fina saker i det runtomkring mig.

 

Jag kan känna kärlek från nära och kära. Jag behöver inte älta och gräva gropar för mig, jag kan gå framåt. Det tar tid ja det får det, men jag fortsätter framåt. Även om jag skulle vilja ge upp så kan jag inte utsätta någon för det. Jag har lovat mina barnbarn att vara med dom ett bra till. Jag har lovat mina änglar det också. Det är viktigt att se den kam man har att ta sihg fram som ett bra täcken på att vägen jag vandrar på är bra för mig.

 

Nu när jag är på gång med sorg och sorgearbete så kan jag säga att det är så skönt att ha redskap och känna att man gör en bra sak. Att fortsätta framåt och se till att få ett någolrunda bra liv är vad dom vill mina änglar. Jag vet att Linus vill att jag skall dra hans mamma och pappa framåt. Jag vet att min mamma håller koll på dom där uppe och att det är i trygghet nu. Jag skall fortsätta kämpa och vem vet det kan komma en dag då jag skriver ner allt på mitt bollplank. Just nu är såret för stort och jag måste hitta en vardag.

 

Det är inte lätt men det är en sak jag känner att vi alla måste sträva efter, gå framåt. Jag kommer aldrig glömma mina änglar och det finns alltid i mitt hjärta. Även min bror som jag aldrig han träffa. Han är också saknad. Det var jobbigt för min mamma att gå igenom den smärtan, det vet jag i dag. Jag kan se hennes lidande på ett helt annat perspektiv nu. Men man vet inte hur det känns förens man mister ett barn.

 

Även om det är en bäbis eller ett skolbarn eller tonåring eller ung vuxen. Jag kan säga att det spelar ingen roll alls. Men det är så att sorgen ger sig till känna på olika sätt och man har rätt till sin sorg och sin saknad. Jag kan känna att vissa dagar är det helt okej ett tag medans andra dagar är i kaos. Jag har inte mist mitt barn men jag har mist mitt barnbarn. Det är nära nog. Det finns inget som svider mer än när ens barn lämnar jorden.

 

Det och andra sidan är en sak som sker och man har svårt att ta in det. Jag har sökt stöd överallt och lyckas komma uppåt och känner att jag kan vara på rätt väg. Det är ju det allt jag vill, gå framåt och få båda fötterna på jorden. Nu tycker jag att jag skall ta tag i min dag och se vad jag får ut av denna dag. Har lite att stå i och skall klara av. Åker ner till Camilla och tar lite te sen blir det lite tv serie. Det blir lunch och vi delar på en pizza. Jag känner att det blir för oss innan vi har sjukgymnastik.

 

Jag är inte så taggad på att träna men det är bara att göra. Det måste ju bli bra någon gång. Jag är rätt trött på detta men vad skall man göra? Jag får också akupunktur som hjälper lite faktiskt. Det är ju bra och jag känner att det är super bra. Ja då är jag klar och nu skall man ner på samtal och det kan vara en skön sak för mig att ha, att prata är en helande sak och det är så mycket som kommer upp och som man kan lägga i en säck och knyta i hopp.

 

Jag tycker att det är skönt med samtal, jag belastar inte min familj eller vänner. Jag pratar vist med Camilla men inte på djupet. Jag vill inte belasta henne med min sorg. Hon skall klara sin dag också. Men då har man andra till hjälp. Det är då dags att ta en snabb sväng till apoteket och fixa men lite mediciner för mitt hjärta. Ja det var det, ett samtal till har jag. Två samma dag, det måste ju vara rekord. Detta samtals forum är i en grupp ( liten grupp ) och man får lyssna på andras storys.

 

 

Det är så bra och nu skall jag bara njuta av resten av kvällen. Det blir en liten undan plock hemma och sen lite blogg. Nu kan jag lägga mig och få en skön sömn. Välbehövlig.

Slut i rutan, vi ses igen.

 

Tack för i dag och dröm sött, god natt.