Bearbetning har börjat
SUPERFARMOR BLOGG
MITT BOLLPLANK
Välkommen
Det är
tisdag
121219
Dagens ord
"Integrty."
Det är tufft ibland när man inte kan rå på saker som gör ont. Det är svårt att sätta fingret på det och få det ur världen. Jag vill inte få det ur världen med det skulle vara bra att kunna leva med det på ett sådant sätt att jag känner en viss lugn. Men det är ju lite jobbigt i bland, det är som det är.
Jag skriver om mitt barnbarn Linus.
Han kämpade nästan ett år med sin jävla cancer och så klart att den skulle vinna. Jag vet ju att just denna cancer typ som han hade finns inga barn som överlever. Bara det är skit jobbigt. Varför skall barn drabbas av en sådan skit som inte går att fixa?
2019 i augusti kom ett telefonsamtal till hans mamma; min dotter; ett stort vulkanutbrott landade i mitt hjärta, Ett svart moln segla upp på himmelen och miljoner frågor och frågetecken vällde fram. Först var det lugnt; det fans massa tid sa läkarna. Detta går nog bra. Men sen kom chocken att den inte går att ta bort; den sitter så galet så han skall strålas. I november 2019 började Linus sin behandling.
Fem dagar i veckan var han på behandling, Det var så ordnat att Linus fick åka hem varje dag och komma tillbaka varje morgon. Denna lösning blev bra för Linus. Han åt hemma och kände sig trygg hemma. Straxt före julen 2019 var behandlingen klar. Men en aggressiv tumör är ingen lek. Det blev massa mediciner för en de ena och de andra. Linus ville ha hemsjukvård och det var ett klokt beslut av föräldrarna.
Det var tunga dagar varvat med bra dagar. Månader gick och nya kom. Massa samtal med läkaren var föräldrarna på, och givetvis Linus var med. Det går inte att göra något mer för Linus, bara att se till att han har det så bra som möjligt. Hem teamet kom allt oftare varje dag. Det blev som en familj i familjen. Sommaren 2020 var extremt varmt och Linus höll på att koka sönder. Fläktar och kyl mattor gjorde en bättre situation för han.
Personalen på hem teamet var underbara, de hjälpte honom massor och de spela spel med han och det så bra ut ibland. Men sen kom då natten när hans kropp sa tack och hej. Min dotter ringer mig klockan 0210 och sa att det var slut. Jag hoppa i kläder och tar Bee ner. En resa som tas så där 7-8 minuter tog bara 4 minuter innan jag var nere på Brinken.
Öppnar dörren, och där låg dom alla tre, mamma, pappa och Linus. En sköterska och undersköterska var där. Stämningen var så tung att man kunde ta på den. Jag skall vara stark och se till att stötta föräldrarna i detta. Vad gör man i detta läge? Hela mitt hjärta skakat och det känns så jobbigt. Jag måste skuta det åt sidan. Jag måste vara stark i detta nu. Det är svårt, fruktansvärt svårt.
Några nära och kära kom för att tya farväl. Linus var hemma till eftermiddagen så det var ju skönt. Alla som ville fick ligga bredvid Linus och hålla om honom. Känslan är obeskrivlig för mig, hur är den inte för föräldrarna. Fina Linus så saknad men aldrig glömd.
Du är en vacker ängel i himlen och en diamant i mitt hjärta.
Tack för i dag och dröm sött, god natt.
SUPER GRANNY
Kommentarer
Trackback
