Super Farmor

Dagens ros



Till SOLEN



Den är så gul stor och rund
Den värmer och är framförallt en sommar symbol.
Jag älskar solens värme och ljus.





Vad har vi på agendan i dag?
Låt se ett besök, eller två
Jo dottera kommer på besök, det är sällsynt.
Hon bor i Södertälje och vi ses så sällan, kanske just därför.
Vi ska ta en fika och snacka lite, Birger är med.
Honom ser vi 1 - 2 gånger per år.



Jag kom på att de här med hur ofta man ska träffa barnen och släkten.
Det har ju varit ett himla liv i alla år, vad är det man säger?
Ja just ja "släkten är värst"...
På vad sätt tycker vi så då?
Kan det vara att vi har så olika prioriteringar att vi inte kan komma överens.
Eller tycker vi att dom klampar in, eller är det svartsjuka?
Ja vad det än är tycker vi så olika trotts att vi är släkt.



I ett förhållande kan detta också speglas på ett sätt.
Jag gillar när mina barn kommer hem på en fika, eller middag.
Nu är det bara EN som gör det av sju, så mina odds har blivit dåliga.
Min gubbe tycker det är skönt att dom inte springer hos oss hela tiden,
det räckte för honom när alla bodde hemma.
Så där är också olika.
Men att träffa sina egna syskon kan vara jobbigt just för att man inte alls har samma tänk,
då kan det vara skönt med korta träffar så sällan det går.

Man ska det vara så, eller är det så i hela världen. Hatet har kommit långt in i släktbanden sånt som inte ska hända änder. Vi drar oss från varandra och inte alls dit man ska, kärnfamiljen är ett minne blott.

Jag släkten kan vara jobbig inser jag också, man kan bara titta på sin egen familj, Hur ofta träffar jag mina syskon? Inte ofta nu mera, två av dom inte alls. De hopp man har är sina barn dom vill man träffa. Men dom tycker det är jobbigt kanske, eller så är deras partner lite kinkiga, eller?? Hur ska man nu vara då? låta dom komma när dom känner för det, med andra ord aldrig. Då känner man sig inte så bra som mamma.

Mina barn sluta bara för ett år sen att dunsta av. Den äldsta som kommer i dag pratar jag med på FB, Vi samtalar inte ens i telefonen. Äldsta killen ringer i bland, vid särskilda tillfällen,
jag har kontakten med dom via FB också, men med svärdottern då.

Sen har vi killen som bor låt se....15 portar bort. Jag ser honom på parkeringen i bland. Han pratar mest med minsta sonen.
Vi har sen en i Salem, han har sitt liv där, kan ringa när han behöver något, men träffar gubbe dagligen. Honom har det blivit pytte lite av och det känner jag är tragiskt. Jag har kontakten med han via mess med svärdottern där också. Vad konstigt det kan bli.
Min sessa har jag mest kontakt med, dagligen antingen i person kontakt eller i luren.
Plugg tjejen drog längst bort av alla, Karlskrona. Hon har pluggat där, här funkar kontakten 1 -3 gånger i månaden på luren. Sen är det Robin han är hemma, tack för det.
Har barnbarn som man ser lite olika också, jag har 5 st.
Ett av barnbarnen bor här, två träffar jag ofta, minstingen ser jag i bland, och en träffar jag nästan aldrig. Sen finns det två till dom en har jag sätt när han var lite, den nya har jag aldrig sätt.



Varför blir det så konstigt, varför kan inte alla familjer bara vara familj?
Tror inte det finns någon bra familj, alla har sina problem, men att bara sluta umgås

det är hårt.



//superfarmor