Tidig morgon
Askonsdagen (latin: dies cinerum) är onsdagen efter fettisdagen, som i sin tur är tisdagen efter söndagen Quinquagesima, fastlagssöndagen.
Askonsdagen är första dagen i fastetiden. Den har fått sitt namn efter den katolska sedvänjan att strö välsignad aska på de botgörare som denna dag fick lämna kyrkan. Efterabsolution fick de åter komma in i kyrkan på skärtorsdagen.
Under askonsdagens mässa är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet. Vid tecknandet säger prästen detta eller liknande: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium.”[1]
Askonsdagen har en plats med detta tema i Svenska kyrkans evangeliebok. Den återinfördes 1983 efter att ha varit bortplockad sedan reformationstiden. Också i Finlands lutherska kyrka[2] har kyrkohandboken texter och böner för askonsdagen och instruktioner för hur dagen skall firas.
Askonsdagens tema är i Svenska kyrkan "Bön och fasta".[3]
Fettisdagen, eller något ålderdomligt vita tisdagen (en beteckning som dock även något oegentligt används för tisdagen i stilla veckan), i Finland fastlagstisdagen, är i kristentradition tisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Dagen är därmed rörlig, och kan infalla som tidigast 3 februari och senast 9 mars. Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna i fastlagen, dagarna före fastan, där den första är fastlagssöndagen och den andra är blå måndagen.
Namnet fettisdag är bildat av "fet" och "tisdag", där fet syftar på all fet mat som brukade ätas på fettisdagen. Ordet är belagt sedan 1594.[1]
