Det är en ny dag.
SUPER FARMORS BLOGG
V 29
TORSDAG 160721
Johanna
GRATTIS
DAGENS CITAT
Det finns personer hos hos vilken intelligensen bara
är till för att dölja deras obetydlighet.
av Pär Lagerkvist
VÄLKOMMEN TILL MIN DAG.
Jag gillar inte att vara vaken så här tidigt.
Jag vaknade klockan 04.22
Och idag får jag inte äta något innan
provtagning klockan åtta.
Inge skoj alls.
Seg morgon ligger i sängen och kollar
på tv. Juhani har åkt till jobbet för en timme sen.
Jag skall ligga här till klockan blir 7 30.
Segt.
Klockan är nu dags...07.30 upp göra sig klar,
gå till vårdcentralen och vänta.
Nu är jag insläppt,
en före.
Vänta i 25 minuter sen är det min tur.
Har lämnat kissprov och nu lämna bara tre rör blod.
Tak och hej nu går jag hem.
Hwemma...FRUKOST.
Är en smula yr i kolan..(huvudet)
På med kaffe, fram med smörgår, smör,
ost, fil, flingor. Sätta sig tar ett djupt ande tag....
Starta.
Nu 30 minuter efter start är filen klar,
njutit av varje tugga och känt hur mätt jag har blivit.
Nu är det den där svarta drycken som jag bara måste ha,
jo jag har lite mjölk i. Himmelskt gott.
Då min man skall vi ta och fara mot Flemingsberg och polishuset där.
Hämta passen. Och nu är det klart, det tog sammanlagt
7 minuter, från parkera till att ta bilen där ifrån.
Smidigt han som lämna ut passet var en trevlig prick,
vi skrev på och så har vi nu nya pass.
Vart skall vi resa gubben???
När åker vi???
Hemma igen här är det då bara att planera lunch...
Skall vara mätt tills jag skall åka till jobbet.
Jag skall plocka upp Maria klockan 11.30
Väl på jobbet känns atmosfären lugn och stabil,
Den känns så bra att jag blir lite seg.
Det är lydiah och Matilda som har
jobbat dag och skall gå hem.
Jag och Zilan tar över och vi har det soft så skönt.
Nu kommer middagen. Och allt blir så galet som det kan
bli. Jag kan tyvärr inte gå in på saker med fan jag vill bara gå hem.
Kontaktar jouren för att prata om händelsen.
Blev inte särskilt klokare av det.
Ringde kollegan ACP.
Tack för att du finns, jag fick i alla fall höra tröstande ord.
Det var skönt, både jag och Zilan är lite i chock.
Vi försöker fixa timmarna som är kvar.
Det är inte lätt.
Men som det brukar är det ju då så att vi fixar pannkakan.
Hur än jag ville gå hem och hur än jag mår så blir allt gjort.
Varför är det så?? Varför skall jag fixa det???
Jag och Zilan behöver gå hem nu....
Nej då här är vi två och skall klara allt.
Nu är jag grinig också.
Sitter och väntar in
natten, Yirubi.
Hem, ingen Camilla som skall hämtas bara hem.
Lämnar Maria först och sen är det bara att gå upp till mig.
Kaffe kvälls tabletter och nu sova.
Tack och hej leverpastej.
HAKUNA MATATA,
Det är ord som är bra.
//SUPER GRANNY
Kommentarer
Trackback
