Super Farmor

MITT BOLLPLANK 

  

Hej,

Välkommen till min dag Det är onsdag den 200805

och det är Ulrika & Alrik som har namnsdag.

 

I dag är det svalt men soligt. Den lyser fint och man skall nu försöka norpa de sista värmen av den fina solen. Denna dag är ju lite av en smärt sam dag, skall till tandläkare, det är inte mitt favorit sälle. Man kan lugnt säga att jag undviker det så gott det går. Har en koll i dag så det blir väl det då.

 

Nu först är det ju frukost, dusch, kläder på och bädda som gäller. Sen kan man se till att fixa lite annat så jag kan väl njuta av detta ett tag då lugnt och tyst, nästan. Killarna är tillbaka från semester, massa fönster renoveringar, på två hus nu.

 

Då så allt är klart och jag kan invänta lite tid. Skall hämta medicin och sen som sagt till tandläkaren. Det blir ju bra detta. Skall kolla om jag kan träffa Pia en kort stund. Skall ringa henne. Det är ju hur bra som helst.

 

Jag hoppas att det är massa saker som skall hända i dag och jag hoppas att vi kan njuta av dagen som den är, vi kommer att våra minnen av våra kära änglar inom oss och prisa dom varje dag. Det är vad jag gör hela tiden.

 

Då så lunch med Pia och sen go fika med Camilla. Det kan inte vara bättre en dag som denna. Jag hoppas att det blir en bra och skön dag. Jag har ingen ork med något annat. Jag vill bara ha det bra och inte tänka så mycket.

 

Vi snackar lite om allt, vad som hänt och vad som kommer att hända. Hur vi saknar lillkillen och hur jag känner mig lite tom.  Det är klart att hans föräldrar känner en enorm smärta och kan inte alls jämföras med min. Alla sörjer på olika sätt.

 

Men vi sitter i samma båt. Vi har sorg och det är inget annat som skall jämföras. Det är tufft för alla som har med Linus att göra. Han har lämnat djupa spår på hemteamet, läkare, förskolan, vänner och alla som har varit i hans närhet.

 

Jag som då är hans mormor och alltid kommer vara det är sorgen på ett sätt, saknaden också så klart. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Det är så och kommer alltid att vara så. Min prins är alltid min prins. Alla fina minnen jag har med han och dom finns alltid kvar.

 

Jag har inte så mycket att säga om detta men det gör ont, som jag har sagt förut så är det ingen sjukdom något barn skall ha. Det är så jävla sjukt. Smärtan och allt som är runt omkring är ju helt galet. Man har varit med om så många cancer sjuka barn och ungdomar att det får fan räcka nu.

 

Det är så tragiskt att den överhuvudtaget existerar. Just denna sorten finns inget barn som klarar av inte ens utomlands om man läser all fakta som finns. Barn som har varit utomlands kommer hem och dör ändå. Det är för jävlig cancer sort.

 

Man kan bli så hysterisk, vi lever i 2020 talet och det finns inga överlevande av denna sort. Den är svår och tung. Barn och cancer hör inte i hopp. Jag hoppas forskningen får massa pengar som kan hjälpa andra barn med denna svåra cancer. Det vet jag att många föräldrar med drabbade barn hoppas på av framtiden.

 

Nu skall jag släppa detta för i dag men kommer säkert tillbaka till det. jag har en fin eftermiddag på Brinken med Pia och Camilla. Det är mysigt att sitta och snacka om allt som man kommer på. Allt som inte rör Linus och även saker som man har gjort med han.

 

Jag skall nu lämna Brinken för att ta mig hem. Jag hoppas gubben kommer snart så man kan bolla lite skit med han. Jag är rätt trött i min kropp men det blir bättre. Jag skall se till att få lite ny energi till i morgon. Ny dag och nya äventyr.

 

 

Det är ord som är bra