Super Farmor

MITT BOLLPLANK 

  

Hej,

Välkommen till min dag Det är onsdag den 200902

och det är Justus & Justina som har namnsdag.

 

Det är onsdag och i dag kommer min man hem. Det är alltid lika kul och jag längtar. Det är som om vi har ett särbo liv, det är ju det på sätt och vis efter som han är borta i veckorna utom onsdags kväll då. Men det är så det ser ut i dag då han jobbar i Eskilstuna.

Nå väl frukost är klar, duschen är klar, bäddning är klart. Då skall jag ha samtal med min psykolog. Det är om ett par timmar så innan det hinner jag ta en te till, lyssna på morgon musik och ha yoga, lite ryggträning . Det blir ju hur bra som helst.

 

Då så, skall jag starta resten av min dag och se vad för fint jag klan få ut av denna dag. Jag har bara planering i kväll så dagen kan bli hur som och det är ju så spännande att se vart jag kommer någon stans. Det är nu dags att göra min dag.

 

Först var det då samtal med psykologen. Det blir det sista med denna tjej. Hon skall nu gå över och hjälpa barn och ungdomar. Det är ju skit tråkigt men sånt händer. Jag blir inte utan snack kompis, jag får en ny så det skall nog gå bra det också.

 

Ja sen var det ner till Brinken där Karlssons bor. Te, snack och så fixa en trasig nagel, Lunch bestående av pizza och så kan man ju bara tänka sig hur gott det var. Ja nu skall jag hem, får lite annat att stå i. Min man kommer också så det blir lite mys i kväll. Jag har längtat efter en trygg famn att kramas med.

 

Jag skall nu bara fixa middagen till min man och lite kaffe. Han är också bortskämd som min sladdis. Jag kan allt skämma bort mina barn. Jo det måste jag nog säga att jag har gjort på olika sätt. Det är ju så jag är, det är så jag har uppfostrat dom. Nog för att dom gör sitt liv som dom vill när dom nu är vuxna men jag hoppas dom kan fortsätta med den fina linjen.

 

Då så nu har man i alla fall gjort klart detta så då är det tvättstugan som ropar på mig, tur att gubben är hemma. Han får allt hjälpa mig. Tvätta är så trist, men det skall göras, jag har ingen jävla lust men måste.

 

Jag undrar lite över en sak. Hur kommer det sig att människor kan skriva ut saker på Facebook som rör mig? Jag tror inte jag kan förstå detta. Vill man mig något kan man skriva till mig, men på Facebook! Så lågt, jag får konstant meddelande här på min blogg och det är inga vackra saker. Men det bekymrar inte vissa ett dugg. Undra vem som inte kan låta bli vem?

 

Skriver vidriga saker om mina barn, ALLA barn, nämner mina barnbarn i samma hat brev. Jag undrar bara, vad är det för fel på människor. Jag har något som även jag kan lägga fram mot just detta par, hur dom blev tillsammans och vad det gjorde, men jag känner att det är ingen ide. Jag har inte svarat på något meddelande på nästan två år, men jag får massa med anklagelser än då¨.

 

Jag är inte ens vän med dom, jag vill inte vara det heller. Jag har hjälpt dom tillräckligt. Det är så sjukt vad vissa saker kan bli till katastrof. Jag vet också att dom läser min blogg för att hålla koll, välkomna att gör det. Inga som helst hemligheter här. Bara en vardag för mig, utan er.

Låt mig vara ifred, byt till en mer spännande läsning.

Tack

 

Det är ord som är bra